Hur kommer det sig egentligen att vissa klädmärken aldrig någonsin sätter dit en stor, synlig logotyp på sina kläder medan andra fullständigt blaffar ut sina märken över hela bröstet?

Jag tänker naturligtvis främst på märken som J.Lindeberg som kring millennieskiftet passade på att göra business av sin välkända logotyp. Då var det den stora loggan som prydde nästintill varannat bröst bland gymnasiekillar i välsittande bomullshoodies. Kanske var inspirationen tagen från skatekulturen där märket alltid har spelat stor roll för att visa en tillhörighet.

Även om byxor till viss del har haft samma ideal, slog det ändå aldrig riktigt mycket. Med undantag för jeans från Evisu blev det aldrig någon riktig boom. Det vi fick lära oss att leta efter var istället sömmarna på bakfickorna. De avslöjade snabbt om det var Nudie eller Tiger of Sweden som stod bakom byxorna. Värre var det som sagt med tröjorna – i synnerhet alla t-shirts.

Vem minns inte 2000-talets stora plåga, Dolce & Gabbana-tishorna som blev liktydigt med spänniga killar på strandbaren? Det gick så långt att jag hörde en av klassiska stilens mer hårdföra män tala om att han aldrig någonsin mer skulle komma att använda ett plagg från det italienska märket. Det handlar om en degenerering som är direkt skadlig för ett annars högklassigt märke. Men här är det så förödande att det finns många som vägrar att ta i det ens med tång.

Bland damkläder har det dock varit väldig lugnt på den här fronten. Av någon anledning tycks varumärket ha minst lika hög status bland kvinnor, däremot tenderar stora, blaffiga logotyper aldrig ha imponerat på någon. Detta slog mig inte minst när jag besökte blueco.se  häromdagen, en sajt med minst sagt lyxiga plagg för kanske lite mer ekonomiskt tillförlitliga kvinnor. Det är dyrt och det är populärt. Men ingenstans finns en stor logotyp från klädmärkets upphovskvinna att finna (no pun intended).

Hur kommer detta sig? Var märket verkligen den form av penisförlängare som andra yttre attribut, som bilar, mobiltelefoner och golfklubbor en gång var? I så fall tycks storleken ha förlorat sin betydelse, för numera är det svårt att finna dessa stora märken, ens bland mindre märken som MQ:s klassiker Emilio. De stora varumärkena tycks därför växa sig ännu starkare, trots att de stora logotyperna nu äntligen tycks ha gjort sitt.